Achmed Aliba

Mitt liv är otroligt jobbigt.
Jag är en invandrare från iran och har fått uppehållstillstånd. Jag gömmer mig i min kompis lägenhet.
Jag har bott här i sverige i 14 år och har lärt mig svenska ganska bra. Jag har en kiosk som heter Hasses Tobak.
Jag döpte den till Hasses Tobak efter som att jag hört att svenskar blir lugnare och mer samarbetsvilliga om jag hette ett svenne namn istället. Jag, eller min kompis då, bor i Rinkeby. Lägenheten är risig, men jag är glad för att bara få stanna.
Min kiosk ligger i Tensta, men jag tar bussen. Ibland försöker jag planka, trots att jag är 33 år och alltså borde vara mogen.
Alah vet att jag gör det för att jag inte har råd och inte för att är elak människa, för det är jag inte. Världen verkar hata mig.
Min mor dog i kriget för några år sedan och min far vet jag inte var han är eller vad han heter, för jag uppstod av en våldtäkt.
Min far var en amerikansk soldat.
Vilken tur att polaren har en dator så att jag kan skriva om mina problem.
Han har också pröjsat för mina lektioner i svenska och de var dyra, 18.000 för ett år och 3 gånger i veckan.
Jag är otroligt lycklig att jag har en kompis som han.